
För ett och ett halvt årsedan flyttade vi från lägenheten på Kaptensgatan 28 i Majorna i Göteborg. Hittade dessa bilder när jag kikade runt i mitt arkiv och kunde inte låta bli att visa er dem. Älskar vårt nya hus och möjligheterna som hus och tomt ger. Men då och då kan jag längta tilbaka till vår lilla landshövdingehustvåa med två kakelugnar, strukaturer, spegeldörrar och laserade plankgolv.

När vi köpte lägenheten var den lite sunkig men efter att vi rivit upp plastmattorna, slagit ner valvet till vardagsrummet, tagit bort en vägg, bredspacklat alla väggar, målat, tapetserat, satt in nytt kök, fått bort all utomliggande el, bilat in en massa kablar, byggt en väggfast hylla i hallen etc så blev den rätt ok!

Men vår lilla familj växte och vi flyttade till en trea i samma område och gjorde om hela proceduren. Den lägenheten var ännu sunkigare och renoveringen blev betydligt mer omfattad. Ett halvår efter att vi flyttat in blev jag gravid med Nathalie och drömmen om hus blev allt starkare. Tre veckor innan hon föddes flyttade vi till Huset utanför stan och renoveringen av huset är i full gång. Hittills har vi bytt alla fönster, bytt tak, satt in ett helt nytt badrum med golvvärme på övervåningen, slipat alla golv och betsat dem mörka, flyttat en vägg mellan två sovrum, tapetserat och målat alla sovrum, satt in nytt tak i två sovrum, tapetserat och målat i vardagsrum och matrum, tagit bort väggen mellan köket och matrummet, gjort i ordning hela källaren och nu håller vi på med köket. Att renovera kan vara fruktansvärt bökigt och jobbigt men är man sån som alltid vill ha det som man vill ha det och inte nöjer sig med något som bara känns rätt till 99 procent då måste man tycka om att renovera och se bortom stöket! Som tur är är sambon precis som jag och vi har samma smak (det vill säga min smak). Kaos i två veckor är ok när vi vet att vi får ett underbart kök/ett härligt vardagsrum eller vad det än må vara. Tyvärr tar renoveringarna längre tid i dag än det gjorde när det bara var vi, sambon och jag. Men det gör inte heller så mycket när vi kan se målet framför oss! För det gör vi alltid! Och när vi nått målet sätter vi upp ett nytt. Eller två. Eller tre...
Kram